torsdag 17 september 2009

Min största rädsla

Att se mig själv i spegeln och inse att jag glömt vem jag egentligen är
Att sitta utan minnen och undra hur det har blivit så här
Att glömma av vem jag lever för, vem som tagit mig hit
Att förlora allt jag har kvar av vår gemensamma tid
Att sluta minnas ögonen som mot mig alltid lett
Att inte veta vad som får mig att göra saker på mitt eget sätt
Att vakna upp och inse att jag aldrig mer drömmer om dig
Att ens tänka tanken att du har glömt bort mig
Snälla lämna mig inte, det är tungt nog att lida
Snälla stanna för alltid, jag vill ha dig förevigt där vid min sida

Inga kommentarer: